wow
Det blev en iPhone. Jag har inte blivit religös, snarare spelberonde. Jag är så usel på att skriva om saker som betyder något, saker jag vill säga men definitivt inte bör säga och min enda ventilationskälla befinner sig i Kroatien och kommer hem på måndag. Jag åker till Stockholm på tisdag. Smart drag där Emma. Jag saknar Linnéa. Någon att kunna ringa och kväva fram ett läte som lyder något i stil med; "Du skulle sett polismannen utanför Cederbloms nyss! OMG som jag klädde av honom med blicken!" Jag har inte riktigt den relationen med andra av mina vänner. Inte på samma sätt. Förhoppningsvis kommer hon upp till Stockholm på fredagen.
Blev helt inspererad av att skriva när jag läste Julias blogg innan ( http://njjulia.blogg.se/ ). Bara den lilla kommentaren "Jag gillar din blogg" betyder ganska så mycket.
Sen sommarlovet började har jag inte gjort ett skit. Inte egentligen. Inte om man jämför med resten som är ute och reser, är på festivaler och festar runt. Jag har tagit det lugnt, inte gjort någonting och bara kopplat bort verkligheten för ett tag. Allt för att ta mig igenom 2 år av skola till. Yes, den här sommaren har jag levt i en bubbla.
Min laptop håller på att ta sina sista andetag. Otroligt, fruktansvärt hemskt. Det är fel på skärmen. Allt blixtrar och har sig om man inte håller i skärmen och hur skoj är det egentligen? Nä, just det. Inte alls.
Vi (eller ja... Mamma rättare sagt) tonade håret på mig igår. Mörkbrunt blev det i alla fall. För er som är intresserade.
Matilda (som för övrigt börjar på Cyber till hösten! Wiho!) la upp en bild på mig på facebook innan idag. Det här är inte det lättaste att skriva och jag söker verkligen inte efter uppmärksamhet för det är något jag inte gillar men det enda jag såg var mitt enorma kärlekshandtag, lovehandels, kalla det vad ni vill men det var allt jag såg. Det är allt jag ser på mig själv när jag ser mig i spegeln. Jag vill inte påstå att jag är tjock, inte alls. Jag är fullkomligt normal. Varför väljer jag att skriva det här här? Det här är enda stället jag faktiskt skriver på. Att skriva dagbok har aldrig funkat för min del så bloggen får väl agera det på något vis. Jag intalar mig själv varje dag att jag inte är tjock men det går egentligen inte in. Man läser på Blondinbellas blogg om att man ska älska sig själv precis som är och om man äter en hel marabou ska inte det vara något att skämmas för. Jo visst, det stämmer men... När jag såg bilden idag så det första jag tänkte göra var att ta bort taggen. Det gjorde jag inte. Jag drog på mig träningskläderna och stoppde hörlurarna i öronen och gick ut och halvsprang i en haltimme för att sen komma hem och göra situps och utfall.
Jag flyttar antagligen i vår. Ut till tjottahejti. Ålstorp heter stället. En timmes bussfärd från Malmö stad. Det är nog bra för mig. Eller kanske inte. Det kan sluta på två sätt; Antingen kommer jag börja äta avsevärt mindre skräpmat, godis etc eller så kommer jag börja hetsäta i all trisstess. Det märker vi.
Blev helt inspererad av att skriva när jag läste Julias blogg innan ( http://njjulia.blogg.se/ ). Bara den lilla kommentaren "Jag gillar din blogg" betyder ganska så mycket.
Sen sommarlovet började har jag inte gjort ett skit. Inte egentligen. Inte om man jämför med resten som är ute och reser, är på festivaler och festar runt. Jag har tagit det lugnt, inte gjort någonting och bara kopplat bort verkligheten för ett tag. Allt för att ta mig igenom 2 år av skola till. Yes, den här sommaren har jag levt i en bubbla.
Min laptop håller på att ta sina sista andetag. Otroligt, fruktansvärt hemskt. Det är fel på skärmen. Allt blixtrar och har sig om man inte håller i skärmen och hur skoj är det egentligen? Nä, just det. Inte alls.
Vi (eller ja... Mamma rättare sagt) tonade håret på mig igår. Mörkbrunt blev det i alla fall. För er som är intresserade.
Matilda (som för övrigt börjar på Cyber till hösten! Wiho!) la upp en bild på mig på facebook innan idag. Det här är inte det lättaste att skriva och jag söker verkligen inte efter uppmärksamhet för det är något jag inte gillar men det enda jag såg var mitt enorma kärlekshandtag, lovehandels, kalla det vad ni vill men det var allt jag såg. Det är allt jag ser på mig själv när jag ser mig i spegeln. Jag vill inte påstå att jag är tjock, inte alls. Jag är fullkomligt normal. Varför väljer jag att skriva det här här? Det här är enda stället jag faktiskt skriver på. Att skriva dagbok har aldrig funkat för min del så bloggen får väl agera det på något vis. Jag intalar mig själv varje dag att jag inte är tjock men det går egentligen inte in. Man läser på Blondinbellas blogg om att man ska älska sig själv precis som är och om man äter en hel marabou ska inte det vara något att skämmas för. Jo visst, det stämmer men... När jag såg bilden idag så det första jag tänkte göra var att ta bort taggen. Det gjorde jag inte. Jag drog på mig träningskläderna och stoppde hörlurarna i öronen och gick ut och halvsprang i en haltimme för att sen komma hem och göra situps och utfall.
Jag flyttar antagligen i vår. Ut till tjottahejti. Ålstorp heter stället. En timmes bussfärd från Malmö stad. Det är nog bra för mig. Eller kanske inte. Det kan sluta på två sätt; Antingen kommer jag börja äta avsevärt mindre skräpmat, godis etc eller så kommer jag börja hetsäta i all trisstess. Det märker vi.
Kommentarer
Trackback
