-

Jag läste härom dagen i någon tidning att man inte skulle oroa sig för tentor och prov och liknande. "Vad gör det om hundra år?" skulle man tänka. Nu till problemet. Fixar jag inte nationella i matte A imorgon går min värld under. Besvikelse, sorg och andra hemsktheter kommer plåga sommarlovet om det går dåligt. Vilket det antagligen kommer göra. Har kollat igenom gamla prov på skolverkets hemsida och allt hopp är så gott som bortblåst, och hoppet är ändå det sista som lämnar människan. Som i Cast Away. När han släppte årorna, då kände man att nu hoppades han inte längre. Det hade nog lite med att han förlorade Wilson också. Usch.

Jag är inte troende. Jag blir dock religös i sammanhang som detta. Jag ber verkligen om ett G i Matte A. Jag behöver ett G i matte A. Så om det nu finns en gud, låt mig få känna segerns sötma. En gång i livet i alla fall. Jag börjar ändå hårdträna imorgon och lägger om mina ack så osunda matvanor. Tre gånger i veckan i ett halvårs tid kommer jag ge åt träning. All förlorad träning under 17 år får jag väl ta igen nu. Vi säger adjö till sladdrig rumpa och kärlekshandtag och välkomnar fast rumpa. Fast allt egentligen. Jag kommer för första gången i mitt liv vara hård. Kommer gå omkring som en penis i full givakt och bara njuta av att hela jag inte dallrar när jag rör mig. Som det ska vara. Jag återkommer. Jag kommer klaga. Gnälla, komma med ursäkter men mest av allt - jag kommer grina. Gråta floder. Men det är det värt i slutändan. Fattar ni? slut-ÄNDAN. Vilken ordvits.


Har förresten blivit mörkhårig igen. Grå utväxt+orange resterande hår känns... Mindre attraktivt.